Den där jävla kärringen!

Jag var nära att slå en tant igår. Jag hade godlust att klappa till kärringen på kinden. Hårt. Väldigt hårt. Så att hon verkligen fick något att gnälla över.

Jag var ledig från skolan igår, eftersom vi har eget arbete på historian och Ann-Lis skulle ha nationella proven med tvåorna. Precis när jag satte mig för att äta lunch ringde de från ROS och frågade om jag kunde jobba mellan 16.00-21.30. Eftersom det varit så struligt tidigare tänkte jag att det var bäst att säga ja om jag nu kunde.

Det första jag hör när jag kommer in på avdelningen är att någon ringer på klockan och man kunde ju gissa vem det var. Det var den där jävla tanten. Och så fortsatte det hela kvällen. Hon ringde och ringde på den där jävla klockan. Det hon ville var att få mer mediciner, eftersom hon hade sååååå ont. Men saken var den att hon redan fått alla extra mediciner hon kan få under dag, och om vi skulle ge henne mer skulle vi överdosera. Men tror ni tant fan fattade det eller? - Nää, hon fortsatte att ringa på klockan.

Sedan är det inte bara det att hon missbrukar den stackars klockan och är tjatig, hon är sur och elak också. Jag har aldrig sett eller hört henne skratta. Hon är elak hela tiden, när man går in i hennes rum så har man lust att slå något i huvudet på henne. Men igår var hon så dum att jag ville slå henne, men självklart skulle jag aldrig göra det, men jag hade god lust, och jag var inte ensam om att känna så igår.