Den där jävla kärringen!

Jag var nära att slå en tant igår. Jag hade godlust att klappa till kärringen på kinden. Hårt. Väldigt hårt. Så att hon verkligen fick något att gnälla över.

Jag var ledig från skolan igår, eftersom vi har eget arbete på historian och Ann-Lis skulle ha nationella proven med tvåorna. Precis när jag satte mig för att äta lunch ringde de från ROS och frågade om jag kunde jobba mellan 16.00-21.30. Eftersom det varit så struligt tidigare tänkte jag att det var bäst att säga ja om jag nu kunde.

Det första jag hör när jag kommer in på avdelningen är att någon ringer på klockan och man kunde ju gissa vem det var. Det var den där jävla tanten. Och så fortsatte det hela kvällen. Hon ringde och ringde på den där jävla klockan. Det hon ville var att få mer mediciner, eftersom hon hade sååååå ont. Men saken var den att hon redan fått alla extra mediciner hon kan få under dag, och om vi skulle ge henne mer skulle vi överdosera. Men tror ni tant fan fattade det eller? - Nää, hon fortsatte att ringa på klockan.

Sedan är det inte bara det att hon missbrukar den stackars klockan och är tjatig, hon är sur och elak också. Jag har aldrig sett eller hört henne skratta. Hon är elak hela tiden, när man går in i hennes rum så har man lust att slå något i huvudet på henne. Men igår var hon så dum att jag ville slå henne, men självklart skulle jag aldrig göra det, men jag hade god lust, och jag var inte ensam om att känna så igår.

En massa strul

Det blev lite struligt idag, och jag är rädd att jag inte kommer få några fler helgjobb på ros. Det finns två personalansvariga på ros, Anica och Linda. Jag pratade med Linda sista dagen på min introduktion och hon frågade om jag kunde jobba lördagen den 24 april. Och jag kunde inte komma ihåg att jag hade något inplanerat då så jag sa att jag kunde. Men saken är den att den 24 april är en tisdag. Så jag ringde till Linda idag och frågade när jag egentligen skulle jobba och då svarar hon den 28 april, som är en lördag, men då har min farbror sin 50-årsfest, vilket jag har vetat om i flera veckors tid om inte månader. Så då sa jag att det krockade med min farbrors 50-årsfest, då lät hon sur och sa att om man är vikarie så måste man låta jobbet gå före. Jag förklarade snällt då att detta kunde jag tyvärr inte hoppa över. Sedan så frågade hon om jag kunde jobba nu på torsdag istället, men det gick inte heller eftersom jag går i skolan då. Sedan sa hon att jag istället ska ringa varje vecka när jag kan och kolla om det finns något pass jag kan jobba på, så de slipper ringa till mig. Efter det sa vi hejdå och la på.

Ungefär 5-10 minuter senare ringer Anica upp mig och låter snäll men samtidigt besviken. Hon sa att om man lovar att man kan jobba och sedan struntar i det för att en fest dyker upp så kan man inte jobba där. Och dår försöker jag förklara för henne att Linda sagt fel datum till mig och att hon skrev en lapp till mig där det stod lördagen den 24 april, inte den 28 april. För egentligen så har jag ju lovat jag ska jobba den 24 inte den 28. Sedan försökte jag förklara att om hon sagt den 28 hade jag vetat att vi skulle bort och sagt nej redan från början. Hon lät då lite mindre besviken, men det var ändå inte riktigt bra, hon sa något i stil med att hon förstod och att vi skulle höras av mer senare.

Men det kändes ändå inte riktigt om hon godtog det jag sa riktigt. Om de ska ringa in någon vikarie i fortsättningen ligger ju jag längst ner på listan, de kommer ju ringa till mig om de verkligen inte kan få någon annan. Det kommer kännas jätte konstigt när jag kommer dit sen, för jag tror inte att de gillar mig något vidare just nu, men det var ju faktiskt inte jag som gjorde fel. Jag får väl göra som Linda sa åt mig, ringa varje vecka och säga att jag kan jobba och se om jag får något mer jobb innan sommaren.

Om jobbet

I tre dagar nu har jag jobbat på ros och tagit hand om en massa gamla damer och herrar. Vissa är roliga och glada, medan andra bara är arga hela tiden, och gör du något som de inte gillar skriker de. Men annars så trivs jag ganska bra med det.

Det är ganska svårt att säga vad man tycker om jobbet, för samtidigt som det är kul, är det också väldigt jobbigt, speciellt då man ser hur vissa inte vill leva längre och ber om att få dö. De vill inte vara med längre, de ser ingen mening i att leva, de får inte ut något av livet längre. Men andra är fortfarande lyckliga och gillar tillvaron.

Men trots allt det negativa så är det för det mesta kul, och det gäller ju att fokusera på de bra sakerna ;)

Ett jobb till mig!

Jag har fått sommarjobb!

I onsdags var jag på jobbintervju på Ros i Norrtälje, där jag åkte vilse med hissen, och idag fick jag reda på att jag fått jobb där. Jag kan även jobba lite på helger om jag vill efter jag gått en introduktion.

De hade redan planerat att jag ska jobba mellan 21 juni till 19 augisti, men jag ska säga till att jag vill ha åtminstone en vecka till ledigt, annars får jag bara en enda ledig vecka av mitt sommarlov, och då kommer vi vara i Bulgarien. Så lite ledig tid hemma vill man ju ha.

Men det är kul att jag fått jobb iallafall:D

Vilket första intryck!

Det blev lite fel idag, men jag tror det gick bra ändå.

Jag var till Ros idag i Norrtälje på min långa håltimme mellan 11.00 och 14.30, jag skulle på en jobbintervju. Personen jag skulle träffa hette Annica Olsson, hon hade förklarat för mig att jag skulle gå in genom huvudentrén och sedan ta hissen till första våningen. När jag kommit in genom huvudentrén gjorde jag som hon sa och ställde mig i hissen och tryckte på knappen som visade nr. 1. Våning 1, tänkte jag, men det var helt fel, eftersom entrévåningen hade nr 2 och då hade ju egentligen våning 1 nr 3.

När jag steg av på fel våning, som jag trodde var rätt, ringde Annica och frågade var jag var, och jag svarade våning 1 vid hissarna. Och då säger hon: "Men du är ju inte här, Var har du tagit vägen?" Och då svarar jag att jag inte vet lite förvirrat. Sen börjar hon fråga mig om jag ens har kommit till rätt byggnad, om jag kanske inte råkat åka till norrtälje sjukhus istället. Men tillsist kom vi fram till att vi båda skulle åka till entréplanet, vilket var ett lyckat beslut.

När jag väl träffade henne på entréplanet, försökte jag skoja bort det hela med att jag faktiskt har jätte dåligt lokalsinne. Jag vet inte riktigt vad hon fick för första intryck av mig, men jag tror att det gick bra ändå, även att jag verkade vara mer virrig än vad hennes patienter är! :p