Blev så himla glad när du ringde idag! Vi måste verkligen ses, och det snart! Saknar dig!

Måsten

Börjar bli så trött på alla krav och måsten. Hur mycket ska egentligen en människa tåla? - Skolan tar upp det mesta av ens tid. Det enda man egentligen vill är att strunta i allt och göra det som man känner för istället, det som är roligt. Dessutom har man krav från alla möjliga håll och från alla möjliga människor. Man ska finnas för alla hela tiden, och det blir rätt svårt när man bor en bit ifrån. Sedan känner man sig elak, för att det känns som man sviker. Hur man än gör så sviker man någon.

Hur ska man lyckas göra det som är rätt, när allt på något sätt blir fel för några och bra för andra?