Den är död!

Datorn gick inte att starta idag! Den fungerar inte alls. Den är död.

Vi måste köpa en ny dator eftersom våran inte vill leva längre. Den har bara gett upp och lämnat oss i stor saknad. Hur ska jag nu kunna göra mina läxor?

Som tur är har vi ju en gammal bärbar dator som har internet, men det är den segaste datorn som finns! Jag har aldrig mött en dator som är så långsam som den här. Den brummar och låter hela tiden och det tar evigheter för den att starta upp ett program. Men den fungerar ju iallafall, mer än vad vår "riktiga" dator gör.

Men jag längtar tills vi får en annan, som fungerar normalt :p

Mycket att säga?

Ibland har man så många tankar.
Så mycket man vill säga.
Så mycket man bara vill få ur sig.

Men så slutar det ändå med att man inte säger någonting alls.

Nu är man äntligen ledig!

Efter tre veckors tortyr. Efter tre veckor med att plugga till sent på kvällen bara för att försöka bli klar i tid. Efter tre veckors konstant uppsatsskrivande och intensivt pluggande inför prov, är det äntligen lov!

Det känns jätte konstigt att jag bara kunde komma hem idag och känna att jag är klar. Det är ingen mer läxa att göra eller någon uppsats att skriva. Nu är jag ledig i en hel vecka! Det känns bara så skönt! :)

Jag har aldrig behövt ett lov så mycket som jag behöver det här! Nu är jag äntligen ledig, även om det bara är en vecka och att jag vet att om en vecka kommer allting vara som innan lovet igen, så är jag just nu bara ledig! :)

Se saker från ett annat perspektiv?

Ibland kan man komma på sig själv, och inse att man faktiskt vara var dum. Det verkade så logiskt och rätt då, och jag kunde inte förstå hur mamma inte kunde hålla med. Jag har hela tiden varit inne på mitt spår om att jag har rätt, jag har inte kunnat ändra mig, de har fel och jag har rätt.

Även om det bara var en småsak och inget jag har tänkt eller grubblat över, så slog det mig nu, att det var inget att bli irriterad över. Fast det tar emot att skriva så hade mamma trots allt rätt, och det var nog jag som var lite dum.

Det är konstigt att man ibland inte kan se saker utifrån och att det måste gå en tid innan man kan se saker på ett annat sätt, från någon annans sätt.

Roligt i "Tjuvlyssnat"

Jag fick en asrolig bok av min syrra i present. Här är några roliga tjuvlyssningar från boken:

Stockholms Jazzfestival
(Man~30 står inne på toaletterna och pratar sluddrandes i telefon.)
Mannen: Tjenare! (Paus) Nä, vi är på det här vad heter det? stockholms....hmmm...Jazzfestival. (Paus) Vi har väl tagit oss ett par öl. (Paus) Var jag är? Jag står i pissoaren, HA HA!
Man ~60(uppklädd och irriterad): Nä, det gör du inte! Det där är handfatet...


Götgatan, utanför Bruno-gallerian
Man~30 #1: Shit alltså, min morsa tjatar så mycket om alla som fått barn, som att jag också borde skaffa
Man~30 #2:Åh, men ligg med din tjej så blir det ju en bebis, det är ju hur lätt som helst.
Man 1: mmm, men vadå liksom, läskigt.
man 2: hmm, hade inte ni skaffat katt förresten?
Man 1: Ja, men den är ju kastrerad!

Åre torg
Tjej 1: Killarna vi träffade igår verkar ju rätt smarta. De går på KTH liksom!
Tjej 2: Jaha. Är det en ny drog?

Möte med Rädda Barnen

Äckligt stolt. Jag var äckligt stolt över mig och Sandra igår. Vi var bara sååå duktiga!

Vi hade möte igår med Rädda Barnen, det var deras årsmöte och vi skulle berätta om vårat projektarbete och utbyta lite idéer med dem. Det var lite nervöst när vi kom dit eftersom vi inte direkt visste vad de ville veta, vad vi skulle berätta.

När vi ställt oss upp och började prata gick det riktigt bra, vi sa lite skämt, som faktiskt gick hem och de skrattade. Vi pratade faktiskt (tro det eller ej) riktigt lugnt och sakta, men inte för sakta. Vi pratade ungefär lika mycket och det var ingen av oss som tappade bort sig eller sa något konstigt, som det är lätt att göra när man står sådär. Vi var faktiskt bara bra! Och efteråt var vi faktiskt stolt över oss själva, för det har aldrig gått så bra för någon av oss, när vi ska prata inför grupp såhär.

Vi fick även en massa idéer och hjälp från speciellt en gubbe på mötet, som tjatade om sina gatubarn och Råsunda! :p Han hade även lite svårt att uttala Roden rätt, enligt honom så heter det Råden! :p

Men jag är bara så glad att det gick så bra igår :)

Födelsedagen var bäst!

Igår blev jag 19 år:)

Igår kom det lite vänner över, och vi hade skitkul, speciellt när vi skulle sjunga norsk-karaoke och Marcus lät sombåde en fullgubbe och thailändare:p

Imorgon smäller det!

Imorgon gäller det, då är man helt plötsligt ett år äldre.

Då är jag inte längre 18 år, utan jag är 19, med bara ett år kvar till 20, då man får gå på systemet alldeles själv :p

Så var det dags igen!

Nu har vi fått höra det igen, från ännu en person. Från ännu en lärare.

Våran geografilärare (som ingen tycker speciellt mycket om) kommenterade att Sandra och jag pratar väldigt mycket och fort. Hon sa att hon var fascinerad vår förmåga att prata så fort och mycket, och hur vi kunde prata så mycket i munnen på varandra och att vi borde hinna prata om tre saker samtidigt! :p

Alltså var det fastställt ännu en gång, vi pratar väldigt fort och för mycket! :p

P.s Alla hjärtansdag suger:p

Ingen ängel

Jag är ingen ängel, det vet jag.

Jag gör många dumma saker som jag kanske inte borde ha gjort. Jag säger saker som jag kanske inte borde ha sagt. Men alla gör dumma saker ibland. Ingen är felfri. Om jag gör dumma saker så menar jag det inte, det bara råkade bli så.

Jag är ingen ängel, och det vet jag mycket väl om.

Men du måste någon gång inse att du inte heller är någon ängel.

Pruttgubben!

Klockan var 17.35 igår när jag klev av bussen vid hagen. Jag var inte ensam om att gå av, bland dem som också gick av vid hagen var en gubbe i kanske 40-årsåldern med skägg. Han och jag började gå åt samma håll.

Vi gick på varsinn sida av vägen, men gick ändå ungefär jämsides. Rätt som det är hör jag en fjärt! Och jag tittar mig runt och ser ingen annan inom synhåll, än gubben på andra sidan gatan! Han pruttade! Han visste ju att jag gick där och kunde inte hålla sig? - Det var värsta brakskiten och jag skojar inte!

Jag kunde ju inte börja skratta där, jag ville ju inte vara elak, så jag fick hålla mig. Men när jag svängde av och han fortsatte framåt började jag skratta lite smått för mig själv. Det är inte varje dag man möter fjärtande gubbar när man är på väg hem från skolan:p

Äntligen!

Jag är lättad. Jag behöver inte oroa mig mer för det längre.

Det är äntligen över :)

Jag har undrat hur jag ska göra, om jag behöver säga det rakt ut, men det behöver jag tydligen inte längre, och det känns skönt.

Jag är bara så lättad! :)

Min låt ;)

"Hon är allt jag ser, kom och ge mig mer. A-amanda"

Så gick Jimmy Janssons låt igår på medlodifestivalen, visst är den bra?;)

Skönsång och Kabab:)

Sjunga en låt, men inte använda ord, är just det som Sandra och jag ägnat oss åt idag. Vi har hittat på vår egen version av norsk-karaoke. Och det är sjukt kuul:)

I vanligt norsk-karaoke, så ska en person höra en låt i hörlurar, sedan försöka sjunga den så att ens lagkamrat förstår vilken låt det är. Men Sandra och jag gjorde ungefär samma sak, bara det att vi inte lyssnade på låtarna, utan kom på själva vilken låt vi skulle sjunga på, men vi fick inte använda ord. Det är jätte kul:) Helt plötsligt kan man tappa bort hela melodin om man inte kan låten så bra. :p

Efter skolan var jag med Sandra och köpte mobil, som var jätte fin;) När jag kom hem berättade far min att vi skulle beställa pizza för att mor inte var hemma. Pappa ringer för att beställa och säger så här: "Ja, hej jag skulle vilja ha en calzone och en kabab" :p

Fult?

Det fulaste ordet som existerar i det svenskaspråket är:

Fanjunkare

Bästisar :)

Du och jag, kompis ;)

"Keep smiling, keep shining

Knowing you can always count on me, for sure

That's what friends are for

For good times and bad times

I'll be on your side forever more

That's what friends are for"

Frisörskräck

Jag har utvecklat en ny fobi: Frisörskräck

Det började för ett år sedan, då jag gick till en frisör, som verkade jätte trevlig. Men det skulle senare visa sig att hon var inkompetent och en fuljävel!

Jag hade relativt långt hår då, och som alla vet så är mitt hår egentligen lite lockigt, men hon kapade av mitt hår, det nådde knappt axlarna. Jag fick en chock eftersom jag verkligen inte trodde att hon skulle klippa så mycket. Och alla vet väl hur det ser ut när man har så kort lite halvlockigt hår? - Just det, jag såg ut som en tant. Jag kom hem och grät, så fult var det!

Fem dagar senare fick jag komma till en annan frissa, och hon klippte till det, så det blev en frisyr istället. Men jag blev då tvungen att platta håret, så det har jag gjort nu i ett år. Så det slutade ju bra ändå. Men nu har jag blivit rädd för att gå till frissan, jag är orolig varje gång.

Jag beställde tid till frissan idag eftersom jag inte klippt mig sedan i September. Så det är dags nu, men jag är faktiskt lite smått orolig. Men vad kan gå fel om man bara ska toppa sig?

Inte visa sin ilska?

Om man bara försöker och låter det som irriterar en passera, kan man undvika många bråk och många situationer då man har lust att sparka sönder något eller slita av sitt hår i raseri.

Och när man struntat i att kommentera sådant som stör en, inte visar alla hur man faktiskt känner, så blir man själv på så mycket bättre humör och man märker att alla andra också blir det.

Det kanske är så att om man låtsats tillräckligt länge att det inte stör en, så kanske det tillsist inte gör det.

Himlen Är Oskydligt Blå

"Himlen är oskyldigt blå,

som ögon när barnen är små.

Att regndroppar faller som tårarna gör,

rår inte stjärnorna för.

Älskling jag vet hur det känns,

när broar till tryggheten bränns.

Fast tiden har jagat oss in i en vrå,

är himlen så oskyldigt blå"

(Ted Gärdestad)

Flum med Amanda och Sandra :p

Den här dagen har varit en av de flummigaste på länge.

Dagen började med en svenskalektion med Ann-Lis, eftersom hon är så tråkig, så börjar jag och Sandra alltid hitta på andra saker som är roligare. Vi bläddrade igenom svenskaboken och såg återigen meningen som fick oss att skratta förra lektionen också: "För 60 kronor får ni fyra liter obesprutade, härliga gubbar!"

Senare på Ann-Lis lektion så berättade Sandra att hon skulle skriva ett citat från en engelsklåt och när hon skulle skriva ordet how, så glömde hon helt bort hur det stavades och skrev istället; hove. Då skrev jag meningen: "I don't know hove", i hennes block. Sandra birster ut i gapskratt och alla tittar på oss, och Ann-Lis ser ogillande på oss, som alltid:p

Efter Ann-Lis lektion var det dags för geografi. Vi kom på att vi var tio minuter tidiga när vi kom in i klassrummet. För att roa oss, började vi sjunga: "Go Charlie, it's your birthday". Till denna skönsång gjorde vi även fina handrörelser och fina danssteg. :p

Det blev tråkigt efter ett tag och bara sjunga den meningen hela tiden, så vi började sjunga en massa schlager kombinerat med danssteg/försök till danssteg och våra fina handrörelser. Renée, Helena, Sandra och Julia kom också lite tidigt till lektionen, och de satt och kollade på oss och skrattade konstigt nog:p

Och såhär har dagen fortsatt. Vi har gjort skumma saker hela dagen, men det var varit kuul:) Vi får väl se om vi klarar av att bete oss normalt på bussen hem. :p

Väntar

Sitter i skolan just nu och väntar. Jag väntar på min käre vän Sandra. Jag väntar på att hon ska bli klar. Jag väntar på att de ska bli klara snart. Jag väntar på att hon och jag ska gå till bussen. Jag väntar på att vi ska åka hem. Jag väntar.

Jag hoppas att det går bra. Att det inte är jobbigt. Men så fort du är klar så finns jag här för dig, alltid:)